Egentligen är jag otroligt stolt över att jag ens är i Sverige nu och gör klart det jäkla gymnasiet. Det komobinerat med det faktum att jag slarvat med skolan något otroligt denna termin men ändå får hyggliga resultat gör att jag känner mig dubbelt duktig. Men det ska bli mindre slarv nästa termin, det lovar jag. Sluttampen liksom. Även om det enligt många är det just nu också. Hmm...
Har en massa skolarbete framför mig i helgen, sådant som jag skjutit upp mestadels. Är nog min inställning till skolan det mestadels är fel på och inte arbetsbördan. Jäkla bortskämd svensk man är egentligen, haha.
Det viktigaste är väl dock att jag ser till att få gjort grejerna i alla fall, även om jag måste sitta uppe till 3 när jag börjar 8 dagen efter, och även ifall det blir halvdana resultat. För jag kom ju tillbaka till Sverige i alla fall!
Ah well, kommer bli så himla skönt när man står där, med slutbetyget i hand och hör Bengt Perry hålla tal vid Poseidon-statyn nere på Avenyn (rim också!)...
Annars händer det väl inte så himla mycket spännande i mitt liv just nu. Förutom bråk med en kompis då som uppfört sig efterblivet den senaste tiden. Riktigt arrogant beteende, sådär så det känns som att personen inte bryr sig om en överhuvudtaget egentligen. Och sen säger hon att det är mitt fel, och jag får ta och ge mig och acceptera att hon inte är världens snällaste, som jag tydligen är. Men jag står på mig, tänker inte acceptera sådant.
Kanske kommer iväg en sväng till Irland dock nu i december eller januari. Men bara kanske, kanske. Skulle vara skitkul verkligen men det är knepigt med scheman och flygtidtabeller och så vidare, så vi får se hur det blir ^^
Låter nedanstående inlägget stå kvar förresten för att påminna mig själv om att inte göra inlägg i det tillståndet igen. Avskräckande exempel liksom.
Återkommer med något bättre att skriva om snarast. Promise you guys :)
onsdag 3 december 2008
lördag 29 november 2008
Återvändo
I have returned.
Borde inte göra några inlägg i detta tillstånd men... Hihi.
FaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaAAAN vad jag stör mig på JÄVLA SKÖLDPADDOR som inte svarar på sms (asså hur svårt kan det va? :S) men svarar när man ringer. Helt efterblivet Ingen ansträning sjkälv liksom men man kan ta emot andras. Störande. Jävla fitta kan jag kalla dig.
Aja ska sova nu. Hjälpa en full brorsa iaf <3 Fast att han dissade mig när det gällde att komma till Pustervik. Var dock på grund av mycken berusning. Haha. Aja. Puss godnatt :)
Borde inte göra några inlägg i detta tillstånd men... Hihi.
FaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaAAAN vad jag stör mig på JÄVLA SKÖLDPADDOR som inte svarar på sms (asså hur svårt kan det va? :S) men svarar när man ringer. Helt efterblivet Ingen ansträning sjkälv liksom men man kan ta emot andras. Störande. Jävla fitta kan jag kalla dig.
Aja ska sova nu. Hjälpa en full brorsa iaf <3 Fast att han dissade mig när det gällde att komma till Pustervik. Var dock på grund av mycken berusning. Haha. Aja. Puss godnatt :)
torsdag 20 november 2008
Jäkla sköldpadda
Fortfarande inte ett ljud från människan/sköldpaddan.
Varför är jag inte förvånad?
=/
Varför är jag inte förvånad?
=/
onsdag 19 november 2008
I'll stand my ground!
Gött, nu är man ÄNTLIGEN klar med projektarbetsplaneringen i alla fall, ungefär en månad för sent. Men bättre sent än aldrig. Den blev totalt tre sidor lång haha, undrar ifall min lärare Jens misstycker.
Han skrev "hej VICKY" förresten när han skrev ett mail och påminde mig om att skicka in planeringen så fort som möjligt. Han är lätt den coolaste (och snyggaste haha) läraren på min skola! Synd som fan att han är stadgad med fru och barn. (xD)
Men nu till ett mer allvarligt, tråkigt ämne.
Ni vet människor som blir glada när man själv hör av sig och är trots allt väldigt positiva till att ses, men som inte rör ett finger själva för att höra av sig eller initiera ett möte. Bara förväntar sig att få det på silverfat i princip. Kanske ser till att ett möte blir av ifall man verkligen bestämt en konkret dag, men inte kommer bara "out of the blue" och frågar när vi ska träffas igen egentligen. Det är störande för många som är så här är egentligen riktigt sköna, underbara människor som man vill träffa mycket.
Jag har aldrig varit en människa som är kass på att höra av mig, men råkat ut för en eller två sådana däremot. Varje gång blir jag så arg. Så arg, så arg. En anledning är för att jag själv ofta ger upp och faktiskt hör av mig själv istället för att sitta och vänta i tusen år på den andra. Tänker att det är bättre att JAG visar att jag kan höra av mig än att vi inte umgås alls för jag gillar den så mycket. En annan anledning är självklart att det känns som att den andra inte är ett dugg intresserad av att umgås egentligen. En tredje är att man vet att så förmodligen inte är fallet då den visar sig positiv till att umgås och positiv till en när man träffas. En fjärde är att man på grund av denna anledning känner sig manad att höra av sig ändå, därav den första anledningen. haha.
Men det mest störande är ändå att det känns som att det är en själv som måste ta ansvaret för hela relationen, och det finns inget sätt att få den andra att ta samma ansvar själv. För man kan ju inte direkt tvinga någon att höra av sig. Man kan nämna det lite lätt, att: "Det skulle vara kul om du initierade några av våra träffar också..." men bättrar sig inte personen så finns det inget man själv kan göra egentligen.
Jag har en person som är så här ganska nära mig just nu, vilket är sjukt påfrestande. Jag har dock stått på mig nu sen vi träffades sist, vilket var i lördags, och INTE hört av mig sen dess. Och jag tänker inte höra av mig heller. Denna gången är det fan den andres tur, INTE min. Sen ifall han inte hör av sig kommer det ändå inte funka i längden att vi träffas, känner jag... Men vi får se hur det blir. Jag tänker inte ge mig denna gång i alla fall.
Hur skulle ni ha gjort? Svalt stoltheten och hört av er i alla fall efter några dar, och sedan kanske försökt ta upp det med honom? Eller sett det som en stolthet att helt enkelt fortsätta höra av er så länge inte den andre känner sig kvävd? Eller kanske som jag att helt enkelt vägra vara den som hör av sig hela tiden till slut...
Har två roliga saker att se fram emot imorgon i alla fall; lunchning med far på (förmodligen) indisk restaurang, samt jobb med att passa Max klockan ~17 till ~23. Ska bli gött att fylla kassan med lite pengar igen, brände så himla mycket i helgen på, eh, krogen, haha.
Godnatt på er!
Och kom ihåg; skjut inte upp saker en månad. Varken projektarbeten eller att höra av er!
Han skrev "hej VICKY" förresten när han skrev ett mail och påminde mig om att skicka in planeringen så fort som möjligt. Han är lätt den coolaste (och snyggaste haha) läraren på min skola! Synd som fan att han är stadgad med fru och barn. (xD)
Men nu till ett mer allvarligt, tråkigt ämne.
Ni vet människor som blir glada när man själv hör av sig och är trots allt väldigt positiva till att ses, men som inte rör ett finger själva för att höra av sig eller initiera ett möte. Bara förväntar sig att få det på silverfat i princip. Kanske ser till att ett möte blir av ifall man verkligen bestämt en konkret dag, men inte kommer bara "out of the blue" och frågar när vi ska träffas igen egentligen. Det är störande för många som är så här är egentligen riktigt sköna, underbara människor som man vill träffa mycket.
Jag har aldrig varit en människa som är kass på att höra av mig, men råkat ut för en eller två sådana däremot. Varje gång blir jag så arg. Så arg, så arg. En anledning är för att jag själv ofta ger upp och faktiskt hör av mig själv istället för att sitta och vänta i tusen år på den andra. Tänker att det är bättre att JAG visar att jag kan höra av mig än att vi inte umgås alls för jag gillar den så mycket. En annan anledning är självklart att det känns som att den andra inte är ett dugg intresserad av att umgås egentligen. En tredje är att man vet att så förmodligen inte är fallet då den visar sig positiv till att umgås och positiv till en när man träffas. En fjärde är att man på grund av denna anledning känner sig manad att höra av sig ändå, därav den första anledningen. haha.
Men det mest störande är ändå att det känns som att det är en själv som måste ta ansvaret för hela relationen, och det finns inget sätt att få den andra att ta samma ansvar själv. För man kan ju inte direkt tvinga någon att höra av sig. Man kan nämna det lite lätt, att: "Det skulle vara kul om du initierade några av våra träffar också..." men bättrar sig inte personen så finns det inget man själv kan göra egentligen.
Jag har en person som är så här ganska nära mig just nu, vilket är sjukt påfrestande. Jag har dock stått på mig nu sen vi träffades sist, vilket var i lördags, och INTE hört av mig sen dess. Och jag tänker inte höra av mig heller. Denna gången är det fan den andres tur, INTE min. Sen ifall han inte hör av sig kommer det ändå inte funka i längden att vi träffas, känner jag... Men vi får se hur det blir. Jag tänker inte ge mig denna gång i alla fall.
Hur skulle ni ha gjort? Svalt stoltheten och hört av er i alla fall efter några dar, och sedan kanske försökt ta upp det med honom? Eller sett det som en stolthet att helt enkelt fortsätta höra av er så länge inte den andre känner sig kvävd? Eller kanske som jag att helt enkelt vägra vara den som hör av sig hela tiden till slut...
Har två roliga saker att se fram emot imorgon i alla fall; lunchning med far på (förmodligen) indisk restaurang, samt jobb med att passa Max klockan ~17 till ~23. Ska bli gött att fylla kassan med lite pengar igen, brände så himla mycket i helgen på, eh, krogen, haha.
Godnatt på er!
Och kom ihåg; skjut inte upp saker en månad. Varken projektarbeten eller att höra av er!
måndag 17 november 2008
Glass i stora lass!
Uuuuäh...Påminn mig om att ALDRIG mer äta 1 liter glass under en kväll igen....
...även om jag måste erkänna att det lätt är värt illamåendet, så jag tar nog tillbaks det.
Om jag inte gått upp minst 2 kilo till imorgon har jag gjort något fel. Tyvärr kommer jag inte kunna få reda på det för jag har slutat att väga mig regelbundet. Så låt oss förutsätta att jag gjort fel så jag slipper må dåligt. Eller vänta nu... haha.
Godnatt iaf! PS: Förlåt, eller varsågod, ifall jag läskade er till att ge efter för frestelsen ni med ;)
söndag 16 november 2008
Fina dagar!
Jag börjar mer och mer gilla mitt svarta hår! Ögonbrynen, som var väldigt skarpa när jag precis hade färgat dem, har dessutom "bleknat" lite så det ser mer naturligt ut. Har ännu inte kunnat ta någon bild åt er men det kommer, I swear! Trots att jag saknar att vara blond lite, liksom själva grejen, så tänker jag att jag verkligen vill ha något nytt också samtidigt. Som jag nämnt tidigare.
Gårdagen var mycket trevlig i alla fall. Kvällen i alla fall! Några kompisar i klassen + parallellklassen gick ut för att fira Emmas födelsedag. Kvällen började med förfest på en pub som heter CP eller något sånt (förmodligen heter den inte så på riktigt, men kommer inte ihåg namnet exakt hehe). Där var det många glada skratt och tillflörtande av öl av 30-åringar. Det senare var det dock inte jag som stod för utan bästis Jenny. Haha. Jag brände alldeles för mycket pengar själv istället...
Sedan bar det vidare till Boulevard. Fanns dock inget för mig där egentligen då det mest var BRATS och åter BRATS där. Fula som fan de flesta av dem också. Det tråkiga med att ha blivit mer alternativare är att många saker och ställen som faller människor med "vanlig" stil i smaken inte är intressant längre. För mina vänner trivdes utmärkt på Boulevard. Hoppas det inte kommer bli fler såna här "stilkrockar" i framtiden... Eller så får jag helt enkelt släpa med dem på "mitt" också så får båda "parterna" chockas ibland. Om ni fattar vad jag menar, haha.
Missade sedan sista spårvagnen hem med typ FEM minuter. Det var kallt som fan ute och jag hade inga batterier i varken mobil och mp3 så valde därför att ta en taxi hem vilket min mamma var jättesnäll och betalade. :) Somnade gott sen med innehållet från en chipspåse i magen klockan halv sex på morgonen.
Idag, söndag, har jag varit otroligt seg faktiskt! Inte bakfull, det blir jag mycket sällan, typ bara när jag varit SJUKT redigt berusad dan före. Men liksom bara... seg. Brukar ni få sån känsla dagen efter att ni varit ute också? Tror jag de flesta får. Satt istället för att plugga på mitt japanskaprov imorgon och kollade på One tree hill och åt god mat från halv fyra till halv sju typ. Älskar verkligen det programmet! Till er som ännu inte sett detta fantastiska program ger jag ordern att omedelbart ta en titt. Gärna två eller fler!
Men sedan bar det av till Café Vasa och deras kladdkaka samt trevliga samtal med Sandra. Som vanligt fullt med skratt och intressanta tankar.
En sak jag INTE gillade med vistelsen på café Vasa var det som hände i slutet dock. Sandra och jag satt ensamma i ett ganska stort rum som finns bortom kassan, vilket gör det ganska privat. Men så kommer en SKITSNYGG asiat och en uppenbar flört in i rummet. Det är sån där typiskt dejtstämning dem emellan och det märks att de inte känner varann så bra men ändå har börjat establish en relation. Killen ser OTROLIGT japansk ut på något sätt; hans sätt att föra sig, hans blick och ja... Allt. Frisyren också, sådär moderiktigt snygg som de flesta unga japanska killars är. Om de inte är nördar förstås, haha. Tjejen såg ganska cool ut och hade mörkt hår. Och mössa på sig.
De sätter sig med varsin tekopp och tjejen med en bit kladdkaka också.
De börjar prata på engelska. Killens engelska är PRECIS sådär TYPISKT japansk och gullig som jag älskar. Hans tonfall låter även det mycket japanskt. Tjejen säger till slut "and oh my god, when the alarm clock ringed, I didn't know how to turn it off cus your Japanese phone is so complicated with all the strange letters and stuff"... Och killen skrattade lite på ett sådär sött japanskt sätt. Detta betyder alltså att de förmodligen legat med varann.
Kunde inte hjälp att ÄCKLAS som fasen av detta, både för att jag själv aldrig lyckats vara med en japan i Sverige och för att det finns andra som vill ha vad jag får och får det. Och liksom... Att han är japan men ändå onåbar. Men som vän bara, såklart. Jag vet redan vem jag vill ha nu :)
Men jag blev otroligt äcklad som sagt, haha. Jag vill vara den enda Swedish girl som har flörtat med japaner liksom ;) Hahaha. Note to self: Bli en bättre människa.
När jag kom hem snackade jag med Flurre på msn och vi kom båda fram till att båda vill kramas, kramas, kramas och kolla på film, så sagt och gjort åkte jag hit. Nu sitter jag vid hans dator och har precis bloggat detta förhoppningsvis intressanta inlägg i väntan på att han ska bli klar med det han är upptagen med. Och nu blev han det!
Kram på er alla, nästan lika många som jag ger till Flurre! :)
Gårdagen var mycket trevlig i alla fall. Kvällen i alla fall! Några kompisar i klassen + parallellklassen gick ut för att fira Emmas födelsedag. Kvällen började med förfest på en pub som heter CP eller något sånt (förmodligen heter den inte så på riktigt, men kommer inte ihåg namnet exakt hehe). Där var det många glada skratt och tillflörtande av öl av 30-åringar. Det senare var det dock inte jag som stod för utan bästis Jenny. Haha. Jag brände alldeles för mycket pengar själv istället...
Sedan bar det vidare till Boulevard. Fanns dock inget för mig där egentligen då det mest var BRATS och åter BRATS där. Fula som fan de flesta av dem också. Det tråkiga med att ha blivit mer alternativare är att många saker och ställen som faller människor med "vanlig" stil i smaken inte är intressant längre. För mina vänner trivdes utmärkt på Boulevard. Hoppas det inte kommer bli fler såna här "stilkrockar" i framtiden... Eller så får jag helt enkelt släpa med dem på "mitt" också så får båda "parterna" chockas ibland. Om ni fattar vad jag menar, haha.
Missade sedan sista spårvagnen hem med typ FEM minuter. Det var kallt som fan ute och jag hade inga batterier i varken mobil och mp3 så valde därför att ta en taxi hem vilket min mamma var jättesnäll och betalade. :) Somnade gott sen med innehållet från en chipspåse i magen klockan halv sex på morgonen.
Idag, söndag, har jag varit otroligt seg faktiskt! Inte bakfull, det blir jag mycket sällan, typ bara när jag varit SJUKT redigt berusad dan före. Men liksom bara... seg. Brukar ni få sån känsla dagen efter att ni varit ute också? Tror jag de flesta får. Satt istället för att plugga på mitt japanskaprov imorgon och kollade på One tree hill och åt god mat från halv fyra till halv sju typ. Älskar verkligen det programmet! Till er som ännu inte sett detta fantastiska program ger jag ordern att omedelbart ta en titt. Gärna två eller fler!
Men sedan bar det av till Café Vasa och deras kladdkaka samt trevliga samtal med Sandra. Som vanligt fullt med skratt och intressanta tankar.
En sak jag INTE gillade med vistelsen på café Vasa var det som hände i slutet dock. Sandra och jag satt ensamma i ett ganska stort rum som finns bortom kassan, vilket gör det ganska privat. Men så kommer en SKITSNYGG asiat och en uppenbar flört in i rummet. Det är sån där typiskt dejtstämning dem emellan och det märks att de inte känner varann så bra men ändå har börjat establish en relation. Killen ser OTROLIGT japansk ut på något sätt; hans sätt att föra sig, hans blick och ja... Allt. Frisyren också, sådär moderiktigt snygg som de flesta unga japanska killars är. Om de inte är nördar förstås, haha. Tjejen såg ganska cool ut och hade mörkt hår. Och mössa på sig.
De sätter sig med varsin tekopp och tjejen med en bit kladdkaka också.
De börjar prata på engelska. Killens engelska är PRECIS sådär TYPISKT japansk och gullig som jag älskar. Hans tonfall låter även det mycket japanskt. Tjejen säger till slut "and oh my god, when the alarm clock ringed, I didn't know how to turn it off cus your Japanese phone is so complicated with all the strange letters and stuff"... Och killen skrattade lite på ett sådär sött japanskt sätt. Detta betyder alltså att de förmodligen legat med varann.
Kunde inte hjälp att ÄCKLAS som fasen av detta, både för att jag själv aldrig lyckats vara med en japan i Sverige och för att det finns andra som vill ha vad jag får och får det. Och liksom... Att han är japan men ändå onåbar. Men som vän bara, såklart. Jag vet redan vem jag vill ha nu :)
Men jag blev otroligt äcklad som sagt, haha. Jag vill vara den enda Swedish girl som har flörtat med japaner liksom ;) Hahaha. Note to self: Bli en bättre människa.
När jag kom hem snackade jag med Flurre på msn och vi kom båda fram till att båda vill kramas, kramas, kramas och kolla på film, så sagt och gjort åkte jag hit. Nu sitter jag vid hans dator och har precis bloggat detta förhoppningsvis intressanta inlägg i väntan på att han ska bli klar med det han är upptagen med. Och nu blev han det!
Kram på er alla, nästan lika många som jag ger till Flurre! :)
lördag 15 november 2008
Snart hem, tjejmiddag, utgång!
Nu ska jag snart åka hem.
Rapporterar vidare när jag är hemma. Ikväll blir det tjejmiddag + utgång!
PS: Aaaee, tycker det är lite dåligt med kommentarer, faktiskt tråkigt, aaaeee... /internskämt
Rapporterar vidare när jag är hemma. Ikväll blir det tjejmiddag + utgång!
PS: Aaaee, tycker det är lite dåligt med kommentarer, faktiskt tråkigt, aaaeee... /internskämt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)